söndag 10 december 2017

Saffransscones

Vad kan passa bättre till en adventsfrukost än saffransscones, den perfekta kombinationen av lättbakat frukostbröd och julstämningshöjare!
Saffransscones 2-4 personer
50 g smör
1/2 paket saffran (mer eller mindre beroende på önskad styrka på saffranssmak)
1 msk honung
3 dl vetemjöl
1 dl havregryn
2 tsk bakpulver
1 krm salt
2 dl mjölk eller samma mängd fil eller yoghurt för extra saftiga scones
 
 Gör såhär
  •  Sätt ugnen på 250 grader
  • Smält smöret, låt svalna något i en bunke
  • Blanda under tiden mjöl, havregryn, bakpulver och salt i en annan bunke
  • Tillsätt saffran och honung till smöret och rör tills honungen har löst sig
  • Rör ner smörblandningen och mjölken i mjölblandningen under en kort omrörning, undvik att överarbeta smeten
  • Tryck ut runda kakor på en bakpappersklädd plåt, kryssa med kniv och nagga lite med en gaffel
  • Grädda mitt i ugnen i ca 10 min
Servera genast tillsammans med dina favoritpålägg och kanske en stor kopp varm choklad. Tillsätt lite kanel och kardemumma till chokladen så får även den en julig smak!


fredag 8 december 2017

Hardangervidda sockorna

Idag släpper jag mitt nya sockmönster Hardangervidda!

Hardangervidda är ett av många berg i Norge och detta sockmönster är inspirerat av norska vantmönster. Mönstret för tankarna till folkliga mönstertradition och du kan själv variera färgkombinationerna. Möjligheterna är ändlösa, precis som de norska bergskedjorna.
Jag har stickat mina i Humble Regards from Devon, färgat av MoodsofColors som också kommer att sälja garnkit till sockorna. 

 Sockorna stickas uppifrån och ner och mönstret har instruktioner för två olika längder på skaftet.

 Sockan har en istickshäl som även den pryds av en mönsterbård för att addera lite extra finess till sockorna. 

Gör dig själv eller någon annan glad i jul genom att sticka ett par Hardangervidda!



tisdag 28 november 2017

Veckans bok - Det lilla bageriet på strandpromenaden

En bokserie som jag har blivit helt fast i såhär under hösten när en bara vill vara inne och mysa är Jenny Colgans Det lilla bageriet på strandpromenaden.
Det finns hittills tre böcker i serien och jag är halvvägs igenom den andra boken. Den senaste boken utspelar sig i juletid och jag längtar efter att få känna på julkänslan i den.


Böckerna utspelar sig på en liten ö i Cornwall. Huvudpersonen Polly flyttar till den lilla fiskeön efter att ha gått igenom en konkurs och en separation i ett försök att skapa sig en ny tillvaro. Hennes passion för att baka ger hennes liv en ny vändning. Boken har inslag av kärlek, dramatik och tragik men är också så mysig rakt igenom. Jag förvånas om någon kan lyckas lyssna eller läsa sig igenom en hel bok utan att sätta på ugnen och plocka fram bakbunken och mjölpåsarna. De ständiga beskrivningarna av doftande, nybakt bröd, varm foccacia, stenugnsbakat och nygräddat skapar en hemtrevnad utan dess like och jag kom ungefär halvvägs i första boken innan jag själv var tvungen att plocka fram bakattiraljerna.

Det är verkligen en bokserie jag kan rekommendera när höstmörkret gör sig påmint!


onsdag 22 november 2017

Vad du inte borde säga till en gravid person

Som en person som är halvvägs genom graviditeten med mitt första barn så har jag redan hunnit fundera lite över de konstiga saker folk säger till gravid, till synes helt utan att tänka på att det kan göra den gravida till exempel ledsen eller orolig.
Jag kommer förmodligen hinna fylla på listan innan bebis kommer men här är en början i alla fall.

"Oj, det syns inte ens att du är gravid"
- inte särskilt kul att höra när man är halvvägs genom graviditeten och bara längtar efter en stor bebisbula som gör den uppenbart för var och en att en är gravid.

"Jaha, ska ni redan göra ultraljud, det trodde jag att man gjorde när man hade större mage"
- nej, det har inget med hur stor magen är utan hur långt gången i graviditeten man är. Att säga det till en gravid person som kanske redan är skitorolig för att det ska synas något galet på det kommande ultraljudet gör den personen bara ännu mer orolig i stil med "min mage är så liten, tänk om det är för att det är något fel med bebisen".

"Var det planerat?"
- alltså, jag vet inte HUR MÅNGA gånger jag har fått den här frågan och det är en fråga jag personligen aldrig har eller kommer ställa till en gravid person. Vad tusan har den som frågar med det att göra och vad vill de egentligen att man ska svara!? Ja, det kanske var superplanerat och vi blev gravida på första försöket. Nej, det var kanske inte planerat och den gravida personen kanske har ångest och kval över om graviditeten kom under rätt tid i livet och denna ångest späs nu på av frågeställaren. Eller den gravida personen kanske har försökt få barn skitlänge men kanske inte vill påminnas om eller behöva berätta om vilken kamp det har varit. Om en bebis är planerad eller inte är verkligen inte någon annans business.

"Oj, vad stor du är, är du säker på att du bara är i vecka 20, du är inte gravid med trillingar?"
- uppenbarligen inte en fråga jag fått då jag tillhör kategorin"oj, det syns inte att du är gravid", men har bekant som berättat om det. Alltså, det är inte lite småroligt att att någon frågar om man är gravid med trillingar, den gravid personen är förmodligen helt klar över hur många bebisar den har där inne. Den stora magen är kanske också jättejobbig att bära på så tidigt i graviditeten och kroppen har kanske redan börjat protestera - bara sluta kommentera gravida personers magstorlek, okej.

"Jaha, är du gravid, jag trodde bara att du hade gått upp lite"
- alltså, nog med kroppshetsen! Många gravida får ångest över viktuppgången även om det är helt naturligt, men att slänga ur sig kommentarer som bedömer folks kroppars utseende är alltid bara helt onödigt.

"Hur många kilo har du gått upp hittills?"
- DU    HAR     INTE      MED     DET     ATT     GÖRA!

Så, det var dagens arga gravidlista. 

Nu ska jag ägna mig åt något betydligt mer kreativt, som att sticka något mer för att värma min aprilbebis, som var mycket planerad och efterlängtad som fick väl godkänt på ultraljudet trots att min mage är så hiiiiiimla liten.

söndag 19 november 2017

Aprilbebisen kommer inte att frysa..


När jag var på kurs härom veckan så sa en av deltagarna att jag borde passa på och sticka bebiskläder medan jag är gravid för sen kommer jag inte att ha tid. Jag sa att jag redan har stickat en hel del och idag kände jag att det var dags att få en överblick över hur mycket jag faktiskt har stickat.

På instagram la jag upp en bild över allt jag stickat, exklusive de två filtarna, och det är en hel del.

Här är en till bild över en del av det jag stickat, fast bara det som liksom matchar vandra.
Vi får en aprilbebis så vi får väl se hur mycket som kommer att hinna komma till användning innan bebis växer ur det. Jag tycker det är så svårt att föreställa sig hur så de faktiskt är när de föds, men alla säger också visserligen också att de växer väldigt fort. Tur att det finns mycket garn kvar i skåpet för när tiderna blir kallare igen nästa år!

fredag 10 november 2017

Varför blir en så orolig?

Jag gissar på att de flesta som varit gravida någon gång under graviditeten har känt oro. Oro för bebisen i magen, att något ska hända med den där inne, att någon sak hända vid förlossningen, att något ska hända när bebisen väl har kommit och man har kommit hem med den.

Många har frågat mig om jag har känt mig orolig för missfall i graviditetens första veckor, men jag har faktiskt inte oroat mig över det något nämnvärt. Jag har känt till att det kan hända, jag har undvikit det en enligt rekommendationerna bör undvika att till exempel äta och dricka. 
I vecka 10 fick vi göra ett vitalitetsultraljud hos vår barnmorska, bebisen är då bara en 3 cm och ultraljudet görs bara för att se att ja, det är en bebis där inne (eller kanske flera) men det går inte att se något annat än det. Det var fantastiskt att få se att det faktiskt fanns en liten krabat där inne, så viftade med armar och ben medan vi kikade in.

Nu börjar rutinultraljudet att närma sig, ultraljudet då en tittar på alla organen, att allt ser bra ut, att bebis verkar vara frisk. Helt plötsligt har jag börjat oroa mig för att tänk på det faktiskt ändå inte är någon bebis där inne längre, tänk om något har hänt med den sen förra ultraljudet, tänk om min lilla bebisbula bara är en lite extra rund mage. Jag vet att det egentligen är orealistiskt men det är SÅ svårt att sluta tänka på det.

Har ni några tips på sätt att sluta oro sig, info att läsa eller något liknande?

onsdag 8 november 2017

Yllebroderi på tofflor från Kavat

I julklapp förra året fick jag ett par ylletofflor från Kavat av min sambo. Han har ett par likadana i en annan färg och var kanske lite trött på att jag alltid lånade hans eftersom jag jämt fryser om fötterna.

Tyvärr fick mina ett hål över lilltån redan i början av hösten. Jag kontaktade Kavat som sa att det var ett fabrikationsfel, att ullen blivit för tunn över ett område. Jag ogillar slit och släng och detta är ett par tofflor som jag annars skulle kunna ha haft väldigt länge. Så jag frågade om de kunde laga dem åt mig, men de trodde inte att de skulle kunna göra det på ett snyggt eller bekvämt sätt. De erbjöd mig ett par nya tofflor som ersättning.

Efter helgens mycket inspirerande kurs i fritt yllebroderi hos Emma Ihl (stygnen på instagram) beslöt jag mig för att ta lagandet i egna händer.

Jag brodera symbolen för the deathly hallows (från Harry Potter) på en bit handfärgad, blå vadmal, som jag broderade fast på en bit rosa vadmal. Sen broderade jag ytterligare några dekorationssömmar, bland annat franska knutar, innan jag klippte ut och sydde på lappen på mina tofflor.
Det blev hur bra som helst och jag är supernöjd. Både för att det blev så fint och för att tofflorna nu kommer att hålla i några år till och att jag kunde bespara miljön belastningen av ett par nya.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Populära inlägg